Medel

Försörjningsberedskapen säkerställs på flera olika sätt. Centrala medel är finans- och näringspolitik, lagstiftning, upplagring, beredskap, kontinuitetshantering, beredskapsplanering och avtal, även internationella.

Finans- och näringspolitiken lägger grunden för försörjningsberedskapen. Försörjningsberedskapscentralen strävar efter att för sin del bidra till att denna aspekt beaktas i det ekonomiska och politiska beslutsfattandet.

Försörjningsberedskapen har traditionellt handlat om att säkerställa tillgången till material som behövs, såsom spannmål. Genom upplagring av produkter och material som är nödvändiga för samhällets funktion förbereder man sig för att trygga befolkningens utkomst och en fungerande ekonomi i ett läge av allvarlig kris eller tillgångsstörning.

Om upplagring föreskrivs i olika lagar och den genomförs på tre olika sätt. Försörjningsberedskapscentralen sörjer för statens säkerhetsupplagring, för den obligatoriska lagringen svarar företag och andra centrala aktörer, om skyddsupplagringen avtalas separat mellan branschföretagen och Försörjningsberedskapscentralen.

Försörjningsberedskapscentralen har inga egentliga egna lager utan man avtalar om vilka mängder som ska upplagras med branschföretagen, så att produkterna är i omlopp i anslutning till den normala verksamheten.

Inom många för samhällsfunktionen viktiga sektorer förutsätter lagstiftningen att aktörerna i den egna verksamheten säkerställer processer som är nödvändiga för kontinuiteten i fall av störningar och undantagsförhållanden. Företagens frivilliga beredskap främjar hela samhällets förmåga att fungera. Försörjningsberedskapscentralen stöder företag som är kritiska för försörjningsberedskapen genom att erbjuda medel för utveckling av kontinuitetshanteringen.

Krävande planering i nätverksmiljö

För vissa företag förutsätter lagen beredskapsplanering med tanke på de allvarligaste kriserna. Där beaktas bland annat produktions-, lokal- och personalreserveringar som försvarsmakten eventuellt gör för att säkerställa verksamheten under kristid. Myndigheterna ska ha en lagbaserad beredskap att tillfälligt styra samhällets verksamhet i lägen där marknaden inte producerar tillräcklig försörjningsberedskap.

Även företag som är kritiska för försörjningsberedskapen och leverantörer av offentliga tjänster har lagt ut en del av sina funktioner. Kontinuiteten i vitala funktioner säkerställs genom avtal.