1910-talet

En försörjningskatastrof ledde till inledandet av beredskapsarbetet

Under första världskriget trädde behovet av en av staten ordnad försörjningsberedskap kraftigt fram såväl i Finland som på andra håll.

I Finland var framförallt livsmedelssituationen problematisk. Självförsörjningsgraden på säd var då c. 60 %. Senaten strävade under kriget efter att fastställa prisgränser samt exportförbud av säd över länsgränserna men åtgärderna hade ingen effekt.

Efter den ryska revolutionen försökte den nya senaten och riksdagen effektivera ransoneringen av livsmedel. Riksdagen godkände i april 1917 en lag om ransoneringsfullmakter. Problemet var dock, att inga förberedelser för verkställandet av lagen hade gjorts och att det inte fanns några som helst lager. Samtidigt ökade de politiska oroligheterna och spannmålsimporten från Ryssland upphörde. Följden var en försörjningskatastrof, som var en av orsakerna till frihetskriget.